annamarlene

det slår en rakt i ansiktet när någon runt omkring en dör, man inser att livet bara finns på en skör liten stackars tråd och ingenting är någonsin säkert. En dag kan man finnas där, nästa är man borta. det är skrämmande att tänka att när man träffar någon kan det lika gärna vara för sista gången. Känslan av att förlora någon avundas man ingen och även om man inte ens kan föreställa sig den smärta någon just nu går igenom så kan man tänka på dem. Och man kan lova att ta hand om det man har, dem man har



har varit och tränat med min fina virre, vi träffade rickard där och gymmade lite armar. Böev dock inte så länge för vi blev hungriga jag och korven. Moset blev det och sen lindex med mamsen och syster. Hittade denna goa röda tröja (är besatt av rött)
nu ska jag se på elsas värld och läsa ut min söta bok "ensamma hjärtan och hemlösa hundar" och begrunda hur orättvis världen är


lindex