vi är bortskämda
öhh sommar, jatack! två tunikor, båda från Blend She
Sen har jag världens fundering idag. Varför säger vi alla (inklusive jag själv ibland) att vi inte mår bra? Vi mår aldrig bra? Vi har inga krig, vi har mat, vi har familj, vi har skola och jobb men ändå mår vi tamejfan aldrig bra! Vi är för bortskämda av allt bra vi har att vi bara måste hitta saker att må dåligt över. Jag skäms själv när jag tänker på att ibland säger man att man mår dåligt så är det för en sak som i ett större perspektiv faktiskt är oerhört liten.
Någon har förlorat hela sin familj, någon får inget jobb. Någon har blivit förlamad i hela kroppen och kommer aldrig mer kunna gå, någon hr problem i sitt kärleksliv. Förstår ni vart jag vill komma? Klart att vi får må dåligt vi med men vi borde kanske tänka oss för lite mer innan vi säger att vi mår så himla dåligt. Gör vi det egentligen, är vi verkligen ända nere på den ljupaste botten utan hjälp? Finns det inget ljus överhuvudtaget i tunneln? Är det bäcksvart?
Vi måste uppskatta livet lite mer, hur tungt det än känns!
Puss och kram
