annamarlene

vet att jag varit fåordig i bloggen om vad som hänt det sista,
men de som behöver veta allt vet allt.
jag har nog kanske aldrig varit så ledsen som jag varit, tårarna
verkade inte sluta komma och värken i bröstet satt som gjuten.
jag ville bara ligga i sängen och glömma, allt.

men när jag trodde jag skulle gå under så hände något, en kraft
jag inte trodde fanns drog mig uppåt. jag insåg att jävlar vad stark
jag är, jag visste inte detta om mig själv innan. jag reste mig upp,
absolut inte själv men med hjälp av alla runt omkring.
jag tog ett kliv framåt, lämnade den gamla anna bakom mig.
jag kommer sakna henne, men känner att den nya har en annan glöd.
en kämparglöd och ett annat förtroende för sig själv. Jag tror på mig själv,
för jag VET att jag kan. jag vet att jag kan klara vad som helst,
för jag är just stark.

Och nu vill jag inte glömma, jag vill komma ihåg
allt som varit bra. för jag lovar er, det har varit underbart många stunder.
jag vet att jag växt som person och att jag kommer bära med mig
allt som ett fint minne.
det känns så fruktansvärt skönt ska ni veta, att kunna le och minnas utan att
det gör ont. att kunna känna äkta glädje igen och faktiskt se att
detta öppnar vägar för något nytt. och spännande!

hoppas ni inte tröttnade genom halva haha ville bara berätta
hur jag faktiskt mår nu!
och så vill jag ge världens största kram till alla FANTASTISKA
människor som finns runt mig. Helt galet vilken tur jag har!

ÅH MASSA PUSSAR OCH KRAMAR OCH KÄRLEK