annamarlene

"smärtan i livet är ofrånkomlig,
men lidandet kan vi välja"

- Heidi Schleifer

Gillade detta citat jag hittade under toalettbesöket alldeles nyss. Tänka sig vad man kan hitta under
dessa intima stunder. Men nu var det inte bajs och sånt jag skulle skriva om idag (även om det lockar, tro mig!)
utan jag satt och funderade över just smärta.
Finns det smärta som sitter så djupt inne i själen att den aldirg kommer att sluta kännas? Något som präntats in i alla kroppens celler och som blivit permanent?  Det finns ju så himlans mycket olika smärtor och olika smärtgrader och varje person har ju sin största smärta, men frågan är om det finns smärtor som aldrig någonsin går ur en. Ett minne, en person som lämnat en, en obestämd smärta? Man kanske sparar alla smärtor i en vrå långt inne och fastän man tror att man glömt dem så flyter de upp till ytan när något berör just den smärtan?
Jag tycker det är faschinerande med olika känslor och problem. Är det verkligen som citatet ovan säger, kan man välja att lida eller känna smärta eller är det faktiskt något som bara är, som inte går att stoppa. Bara gömma undan en stund för att få lite ro


Här sitter jag och funderar! Kan berätta att jag varit på Hjällsnäs idag och jobbat och det
har gått finemang. Var väldigt mysigt :-)
Ikväll blir det vattengympan i Gråbo igen med de goa damerna!

Tjingeling så länge!