annamarlene

något som är väldigt svårt att förstå är att
idag är det exakt två veckor kvar tills
vi sitter på Studentlunch i väntan på
att springa ut. Springa ut och aldrig mer
komma tillbaka. Ännu ett steg högre på
livets stege, nu är vi snart vuxna.
Hur hände detta? Jag är inte vuxen, jag
är världens största bebis. Jag vill inte vara vuxen,
jag vill vara mittemellan.

Den tid som ligger framför oss dessa två veckor
är antagligen den roligaste tiden i våra liv.
Men vi måste tänka på att njuta, inte bara rusa fram
och få dagarna att gå. Vi måste njuta av det sista vi har
i skolan och med varandra. Visst håller vi kontakten sen,
men det blir aldrig likadant igen.
Så njut av vårsolen och den tryckande värmen, njut av
alla leenden och skratt och låt dem vara det du minns
för resten av ditt liv
tack för mig

hahahhaa poet anna kom fram, hon gör det ibland faktiskt..
ha en go fredag!