annamarlene

Jag blev lite nostalgisk när jag fick lämna ifrån mig min skåpsnyckel,
den har funnits runt min handled i 3 år nu. Nu står skåpet tomt
och runt min handled finns ingentíng. Tänk vad mycket som hänt
under dessa år, jag är inte den jag var. INgen annan heller.
Har vi blivit bättre eller bara sämre? Jag skulle vilja höra mina tankar
då och kanske ge 16 års Anna en liten klapp på axeln och säga
gör inte livet så svårt, ta det inte så allvarligt. LEV LIVET!
Jag tror att gymnasiet formar oss som människor, det är nu vi blir
dem vi vill vara/inte vill vara. Det är nu vi växer upp.

Det är med blandade känslor jag inser att detta är den
sista skolfredagen jag har på gymnasiet. Om exakt en vecka
är det student. Sju dagar, som ett litet futtigt lov kvar.
HUr kom vi hit så fort? Till denna underbara men sjukt läskiga milstolpe,
hur gick det så fort?

Kärlek