annamarlene

Det fanns en gång då för så längesen,

då dina ord var som ett leende för själen

Jag vaknade varje morgon med en hand i min hand,

Och en blick lika blå som himmelen.

Det tog ett tag innan du hittade hit,

Till rummet där hemligheter leker kurragömma

Du tog dig in brutalt med kofot och såg,

Och nu förväntas jag försöka glömma

För det finns ingenting kvar av det som en gång var

Inga löften höll och inga vägar bar

Och när du tror att det du har är allt du har

Så står du plötsligt där med bara skalet av ett hjärta kvar

Poesi mitt i natten hiih